Malmström versus Nilsson

Cecilia Malmström (FP) blir Sveriges nya EU-kommissionär från och med nästa år. Hurra för ännu en svensk kvinna i EU-kommissionen! Vad Malmström kommer arbeta med hajar jag icke men jag håller bland annat tummarna för miljöfrågor. Och den som inte blir imponerad av Malmström måste vara totalt onyfiken på andra människor. För det spelar ingen roll om man anser politik vara lika tråkigt som knyppling tio timmar i sträck, det borde ändå vara omöjligt att undvika att imponeras av denna kvinna. Cecilia Malmström versus Emma Nilsson:

Cecilia talar sex språk flytande. Jag har problem att hålla min franska i schack. Jag kämpar fortfarande mig igenom Anna Gavaldas "Je voudrais que quelqu´un m´attende quelque part". Mer på grund av titeln (den är så förbannat vacker att uttala) än på grund av själva innehållet (översättn: Jag vill att någon väntar på mig någonstans). 1-0 till Cecilia.

Cecilia är expert. Hon kan allt om EU enligt journalister och politiker. Hon har hängt i EU-parlamentet länge och det senaste halvåret, under Sveriges ordförandeskap, lärt känna kommissionens ordförande José Manuel Barroso utan och innan. Jag? Jag gör allt på en och samma gång och lär aldrig bli expert på något. Cecilia -Emma 2-0.

Cecilia har vuxit upp i Paris och bott i Barcelona (mina favoritstorstäder = fuskigt). Hon har jobbat i Stuttgart och bott typ över hela Europa. Själv hängde jag utanför Josh som ung tonåring (världens bästa gatukök i Sävsjö, vilket numera heter Sävsjö Gatukök och fortfarande har Sveriges godaste kebab). Där satt jag i Fruit of the loom tröja mitt i kalla hösten med bästa vännerna för det: kunde ju hända något intressant. Och jag tycker ibland att det är stort att bo 25 mil hemifrån.... Cecilia-Emma 3-0.

Cecilia känner tokmånga politiker över hela Europa. Jag känner mycket folk i Sverige: jurister och maskinoperatörer, tandläkare och städare, läkare och lärare, undersköterskor och trubadurer, rika företagare och servitriser. Hmm. Svår match. Hur många arbetslösa känner Cecilia? Fördomsfullt chansar vi på: inte så många. Cecilia-Emma 3-1!

Cecilia är glad och go. Alla kommunikations - och kroppsspråkintresserade borde studera bilder av Cecilia. Det finns massa bilder där hon ler med ögonen. Och alla kroppsspråksvetare som gjort sin läxa vet att det är ögonen som avslöjar ett verkligt leende. Många människor ler ofta. Men inte genuint. Cecilia ler ofta äkta, med höjda rynkveck vid ögonen. Hon verkar vara en sann optimist. Jag? Nja, jag ler tokofta och jag är tokofta på ett äkta glatt humör. Jag dansar i pyjamas av lycka över sjukt små ting och jag har det största tålamodet med människor utav någon jag känner. Men skulle jag vara så optimistisk om jag arbetade så intensivt i Cecilias miljö? Cecilia-Emma 4-1.

Cecilia är en topppolitiker och kan därmed konsten att hålla tal. Jag håller sällan tal men när jag väl gör det behöver jag inte förbereda mig utan gör det karismatiskt och enkelt. Cecilia är en yberakademiker men fashionintresserad som jag är..... är hon inte liiiiite tråkig? Cecilia-Emma 4-2!

Cecilia är doktor på europeiska regioner. Jag har för många högskolepoäng för att komma ihåg hur många de är och ändå hajar jag inte vad det innebär att vara doktor på europeiska regioner. Cecilia-Emma 5-2.

Nu ska jag hoppa i regnkläderna och börja färden mot kvällens middag. Full storm i Malmökvällen! Väl framme kommer vinet inte matchas av EU-politik. Det där får smarta Cecilia ägna sig åt.

Hoppas du satt din sista potatis Åke Blomqvist

De flesta män är snälla män. Kanske inte som i Astrid Lindgrens Bullerbyn men i alla fall. Snälla, rekorderliga män som inte nedvärderar eller utnyttjar kvinnor. Ändå blir jag så tokförbannad när jag läser om Åke Blomqvist i dagens medier. Blomqvist är inte bara toppolitiker i Huddinge (kommunalråd för FP) samt ordförande i grundskolenämnden. Nej, Blomqvist tillhör också den grupp män i samhället som porrsurfar, letar yngre tjejer att utnyttja och sedan en dag gör slag i saken.

Det är en intressant grupp män, fortfarande förnekad av somliga. Vissa människor vägrar fortfarande inse att de bor i samma område eller samma gata (kanske till och med i samma lägenhetshus, ojdå!) som ett visst antal våldtäktsmän och ett visst antal pedofiler, samt ett visst antal män som är de "hederliga" av dessa. Den grupp som "bara" kan tänka sig förnedrande gruppsex om tjejen själv är "med på det hela". Vad vi vet hittills så tillhör Blomqvist den sista gruppen. Den hederliga lilla trupp som inte tycker det är så farligt att beställa hem en sjuttonårig tjej via nätet. För det är ju säkert så att denna tjej verkligen "vill" ha sex med flera medelåders män eller gamlingar samtidigt.

Blomqvist förberedde genom att lägga ut en madrass på golvet och välkomnade fem helt okända män till sin lägenhet (Internet är ju fantastiskt när det gäller att finna nya vänner). En ytterligare man kom med tjejen och fick 1500kr betalt i förskott av det 67-åriga kommunalrådet.

Attans så snopen du måste ha blivit Blomqvist när det råkade bli en anmälan på denna lilla genuina träff. Och sicken tur herr kommunalråd att du erkände snabbt så att du bara fick ett strafföreläggande från åklagaren. Lika mycket som du betalade i förskott för flickan får du nu dagsböta. 1500kr (För övrigt lika mycket som min nya Boomerangklänning kostade och den var ju dyr så det kanske är rimligt).

Brottet? Försök till köp av sexuell tjänst. Härligt. Positivt. Att rättsväsendet tror på Blomqvist menar jag och inte på tjejen. Blomqvist gjorde absolut ingenting. Han ångrade ju allt han beställt: oralt, analt...

Att Blomqvist fått lämna alla sina politiska uppdrag är inte värt att nämna (inklusive förtroendeuppdrag inom kyrkan). Någon annan konsekvens vore patetisk. Men jag hoppas innerligt att du satt din sista potatis även på andra sätt herr kommunalråd.

Jag har träffat en pedofil ett par gånger. En sådan där trevlig och duktig man. En sådan där psykopat. Svår att få kläm på. Jag känner en tjej som gått i terapi länge för att komma över sexuella övergrepp i tidig barndom. Det verkar som om chocken kommer först. Sedan insikten. Sedan analysen. Sedan gråten. Till slut den oerhörda ilskan. För mig spelar det ingen roll om det var första gången Åke Blomqvist "var nyfiken".

Om du bara visste herr kommunalråd vad den nyfikenhet du talar om att du kände, under din gruppsexträff, faktiskt leder till hos den enskilde individen.

nu vill jag sjunga dig milda sånger

Igår satt jag på ett tåg och nästangrät. Jag nästangråter väldigt ofta. Men nio av tio gånger är det av pur lycka. Jag nästanlipar när Caroline Seger vinner pris på fotbollsgalan (trots att jag är helt ointresserad av fotboll). Jag nästanlipar när jag lämnar mina bästa vänner på någon station i någon stad, vilken är deras eller min egen men inte allas just nu. Jag nästanlipar trots att jag är välsignad med att verkligen älska många människor i min närhet, sådär på riktigt! Jag blir filmiskt blank i ögonen och drömmande i blick och nästanlipar nästan precis alltid...

......efter att ha skilts från de där människorna som vet så mycket. Om undertecknad. Som vet hur man såg ut i för stora jeans från JC när man var tolv år (vilka man skulle växa i men aldrig hann göra innan de kasserades..)

Man kan tro att jag har varit med om en STOR tragedi för jag nästanlipar över myggsmå ting såsom snälla tanter på ICA eller en för jävlig dansbandslåt som far sjunger i telefonen.

Igår nästanlipade jag big time på tåget från västkusten. Jag var igång redan när tåget lämnade stationen (vältrade mig i underbar sentimentalitet över fantastisk vänskap sedan barnsben och gapskratt som aldrig tar slut). Men eftersom jag köpte en ny pocket på stationen så nästangrät jag dubbelt. Romanen nu vill jag sjunga dig milda sånger är perfekt för detta ändamål. Generellt sett diggar jag kriminalare och biografier men ibland hettar det till i kinderna och lugna livsberättelser fångar mig till sista sidan. Linda Olsson levererar utan ivrig spänning hemligheter och livsöden som tillåter känslan av liv att stanna kvar. Lite otåligt men alldeles rörande. Väl framme i Malmö höll jag boken tätt intill jackan när jag småsprang till bussen, fullkomligt närvarande i nuet och fullkomligt påmind om att aldrig tillåta mig att missa de där samtalen i livet som man aldrig kan be om åter. Farmor, farmor, vad jag längtar tillbaka till våra samtal!

Nackdelen med att nästanlipa är att alla sinnen motarbetar effektivitet under denna fas. Fördelen är att man blir sjukt sugen på effektivitet om man befinner sig tillräckligt länge i nästanlipafasen. Och eftersom jag har tokmycket som jag vill göra under min lediga dag imorgon (såsom att översätta ett omöjligt CV till engelska, framkalla några omöjliga foton och måla en omöjlig vägg...) så är det bäst att jag nästanlipar mig till sömns nu, fram till sista bladet är vänt i nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Jag sörjer och går vidare

Så har oktober 2009 gått ut genom dörren och valt att aldrig komma tillbaka mer. Jag sörjer och går vidare. What happened i oktober?

1. Kritikerna till Svts Den stora resan tystnade när några avsnitt väl hade sänts. Kanske insåg de att respekt för andra kulturer inte handlar om att inte våga säga att det luktar bajs i någons hydda. Respekt för andra kulturer handlar om att våga vara osvensk och säga det rakt ut och ÄNDÅ respektera och kanske t.o.m. älska människorna som bor i... Just det: hyddor av gödsel.

2. Kvinnorna kom, sågs och segrade i Alfred Nobels namn! Tysk-rumänskan Herta Müller var en av nobelpristagarna. Härligt att vi börjar se att kvinnors inträde på flera områden börjar synas även i officiella och hedrande sammanhang.

3. Guillou hamnade i blåsväder om sina ungdomskontakter med KGB. Vad är det han har gjort egentligen?! Bör drygsmarta Guillou skämmas? Förmodligen inte.

4. Svenska folket tjatade varandra till sömns kring vaccinet. Jag sa: Jag tar det om svininfluensan visar sig slå till på riktigt, fan inte annars. Jag tar bara piller och vacciner som jag absolut måste ha. Nu verkar det ju som om influensan slår till och då är det dags att tänka på andra än sig själv. Typ sjuka människor som faktiskt kan bli tokdåliga av grisflunsan. Men vad gör svenskarna då?! Jo, de talar om biverkningarna! Jag säger som Bagheera i Djungelboken: "Din dumma lilla björn". Klart ett vaccin kan ge biverkningar, annars vore det väl inget vaccin! Jag skäms ibland över svenskars klenhet.

5. Annette Axmacher i Malmö låter Sydvenskan skildra hennes liv sedan hon fick beskedet i slutet av september att hon har glioblastom, obotlig cancer. Gråten sitter i halsen när jag läser... Men tack Annette! Tack för att varje morgon och varje dag blir ännu enklare att älska när jag läser om dig! Vilken stark och inspirerande kvinna du är! http://sydsvenskan.se/malmo/article563058/Lugn-infor-behandlingen.html

6. Filmen This is it om Michael Jacksons sista satsning hade premiär. Jag tycker också att Jackson är en ikon. Jag diggar också Jacksons musik. Inte bara Billie Jean utan sköna
Who is it? och Never can say goodbye och.....ja...listan kan bli lång. Men se en olycklig, blek man i This is it? Gäsp. Roligare kväll kan man ju ha.

7. Jag var klantigare än i september. Exempel: Tappade en tacossåsburk på ICA på Möllan. Bättre än att tappa flytande honung framför ingången till Coop i Sävsjö. Det testade jag förrförra månaden. Sjukt jobbigt att torka upp. Glassplitter i tacossås är enklare. Fastnar inte överallt liksom. Men listan börjar bli lång på allt jag pajar i affärerna: honung, tacossås, havregrynspaket, vetemjöl... Men tänk... varenda gång folk går förbi när jag ursäktar mig, så mumlar de nog: Gud vad skönt att det inte hände mig! Och att glädja någon är väl en tröst när man tror att man har alzeimers....

8. Luften blev sådär höstigt klar och fullmånen sådär filmiskt vacker och vips så fick benen lust att springa lite extra....

9... ända tills vi vred om till vintertid! Hallå farmor däruppe! Jag trodde bara det var gamla människor som kände av den omställningen? Vaknar helt i drömmarnas land med behov av stretching innan knäna kan sluta knaka och ta mig ut i köket till kaffekokaren.

10. Min nya favoritsysselsättning blev att näcka i iskallt hav. Kallbadhuset är ljuvligt för både muskler och själ.

Hejdå oktober. Nu får jag aldrig mer vara 27 år i oktober månad. Snyft. Hejhej fullproppade november!

Marie Serneholt

Trevliga Marie Serneholt stylades på jobbet häromdagen, inför Rosa Bandet-galan i Malmö Arena. Såg på hennes blogg att hon fotat min skyltning i bakelseformat.

Tillåter mig därmed att lägga undan min frustration ett litet slag, över allt som måste göras om på jobbet... lite rosa piffar ju upp för tillfället i alla fall... och fokus denna vecka måste bli på information och inte på butik. Dokument ska färdigställas - deadline fredag! Perfekt att ladda med en underbar helg som rytmiskt inleder november månad. En underbar helg med finfint besök av kusin Hannah http://www.panman.blogg.se/ och sova-skafötters-mys-precis-som-när-vi-var-små. Drinkar och dans, härliga samtal och höstpromenad i löv är enkla men ack så ljuva ting! Söndagen avslutas med raggsockar och söndagsfilmen Djävulen bär prada (och jag älskar fashion men tvivlar ändock på att favoriten Meryl Streep kommer att kunna väga upp handlingen i denna film... Hoppas mina fördomar om dess förutsägbarhet är felaktiga). Nu: dags att tända ljus!

Härliga lördagslagom

Har en förkärlek för raspiga retroröster i soul eller jazzmanér. Är därför väldigt stolt över att Sverige numera har Amanda Jenssen. Är också väldigt glad över att kritiker har hajat hur bra Amanda Jenssen faktiskt är. Helt enkelt eftersom jag själv aldrig hade hajat det annars. Jag hade inte tagit mig tid att lyssna på hennes senaste platta Happyland om inte musikrecensenterna rosat henne så starkt i skånes tidningar. Tack recensenter.

Nu matchar Amanda min lördagskväll när jag lagar majssås till min underbara lilla kusin som kommer på besök. Sicket enkelt liv jag har. Har städat och pysslat och är med andra ord helt bekymmersfri. För en människa med riktiga problem ägnar inte sin eftermiddag åt något så trivialt som att städa, laga smaskig mat eller inreda sin lägenhet. HURRA! Mitt liv har inga bekymmer.

Som grädden på potatisgratängen längtar jag efter byta golv i köket, att åka på vår familjekollektivtripp till fjällen, att bli klar med ett projekt på jobbet, att plugga fakta inför ett utmanande projekt utomlands och sist men inte minst att sätta upp mitt nya väggordspråk av Marcel Proust....Underbart att pryda sitt hem med det som betyder mest. Besök http://www.myfirstroom.se/ om du som jag är galen i bokstäver och allt de säger!

Att ha så mycket att längta efter. Det är grejer det.

Kanonkallis

Kalla det kanon att dra till kallis just efter jobbet.

Brännande bastu för naggande öm nacke. Hjärtligt isande hav möter blek hud. Rosig kind ryggar hutlöst hemåt.

Vy över Västra Hamnen och ett tindrande Turning Torso. Vishetens underbara vardagslyx!

Somnar själsligt solig.